Foto från 1917

Levene gamla prästgård är byggt 1817 och är 408m2.  Det ligger i bördig landskap och Levene kunde ses som ett ganska “fett pastorat” som man sa på den tiden. Det var prästbostad fram till 1980 då det istället blev församlingshem. 2009 var prästgården till salu och Yvonnes dotter Frida fick möjlighet att köpa huset och bor nu där med sin familj.

Det är ett hus med mycket historia och en del av den hittar vi i prästgårdsarkivet på Moderna museet i Stockholm. En decemberdag 1917 svarar Carl Olof Friberg på nordiska museets formulär ställt till “Vederbörande Herrar Prästbolställsinnehavare” där han ombeds att beskriva vardagen och hur det ser ut där han nu bor tillsammans med sin bror. Han är noggran och skickar in utförliga ritningar på trädgård och planlösningar på alla byggnader, och enskilda detaljer. Han ber också Gustaf Noren om hjälp. Han kan tillsammans med sin “half faster, enkefru A.Bergman i Stockholmfödd 1840, som ännu är i livfet” berätta om hur det såg ut på 1840-60 talet då han växte upp här som barnbarn till prästens med samma namn.

Han skickar in en skissartad ritning med inte mindre än 56 siffror, t.ex, stora dammen, lilla dammen med bro, berså med sittbänkar, gårdsplan med körrundel, ön inland med sittberså, sandgång runt inland, blomsterrabatter. Det fanns också krusbär, vinbär, hallon, jordgubbar, humlegård och massor av olika fruktträd med stora plommonträdet i spetsen. Han tillägger att i blomsterrundel no 38 fanns röda pioner, i andra rabatter fanns tulpaner, påsk -och mängder av pingstliljor, höga stockrosor, munklufvor, akvilejor. I dammen fanns rudor och ankor promenerade på ankors sätt runt dammen. Han skriver också: “uti prästgårdshemmet idkades den tidens husliga slöjder och hemarbeten, så som i afsevärd grad väfnad och spånad, ljusstöpning och bryggning mm. Och i gårdens snickareverkstad tillverkades det mesta af ”träarbetet” som erfordrades för lantbrukets redskap… Allt arbete försiggick under gammaldags förtroendestämning mellan husbondfolk och tjenare, och den tidens äkta hemfridskänsla besjälade under arbetsro gårdens hela befolkning.”

Gustaf Noréns ritning från runt 1840

Han beskriver också hur han som barn fick se tre vargar genom fönstren i salen, julfirandet på gammaldagsvis, sommarbesöken på de vackra ängarna och hur gårdsplanen och ladugårdsbacken blev marknadslik genom alla skjutsar som skulle lämna sitt “tionde”, själva uppbörden försiggick i salen.

Huset har kvar det mesta av sin planlösning. Men moderniseringar och mindre renoveringar har gjort att kakelugnar har försvunnit och plastmattor tillkommit. Trots detta känner man tydligt husets själ, något som kommer av att virket i huset har noga valts ut och tillåtits att växa långsamt, huset är genomtänkt placerat utifrån de olika väderstrecken och hit har människor kommit i 200 år för att arbeta, bo, besöka, lära, få hjälp, träffas i en andlig och vacker miljö. Vi renoverar varsamt, inte med någon ambition att återställa till tidstypisk miljö. Men med ambition att huset ska se ut som det känns – trivsamt, tillåtande, kreativt.

Det krävs ganska mycket fantasi för att se hur trädgården en gång sett ut. Här finns mycket arbete och lite ont om tid. Men vi kan fortfarande njuta av att ha en ö i trädgården, en plats som idag används för bl.a. dop och bröllop.

Vet du något mer om huset eller de som levde här? Hjälp oss gärna att lägga det här husets historiska pussel.